Den som får för sig att bläddra igenom Swedish Match årsredovisningar sen början av 1980-talet kommer att betrakta en lång kavalkad av personer i ledning och styrelse som dyker upp på bild och ofta snart försvinner igen. Ett vanligtvis glatt ansikte finns med år ut och år in: Massimo Rossi. Bagarpojken från Italien har under 25 år stått som representant för koncernens kontinuitet och identitet med tändstickskärnan och namnet Swedish Match, ett varumärke han också kom att rädda hem till Sverige.
Vid 62 års ålder är det nu dags för Massimo Rossi att summera livsverket inför pensioneringen. Anställd 1975 med ett snabbt avancemang till VD-posten för dåvarande konsumentdivisionen (bland annat Tändstickor) har han tillbringat större delen av sitt yrkesliv i företagsledningen, de senaste åren som senior advisor med förvärv och avyttringar som specialitet.
KARRIÄRFRÖET SÅDDES någon tröstlös morgon när Massimo i tonåren klev upp klockan fyra på morgonen för att hjälpa pappa bagaren i Lerici, en liten fiskeby nära La Spezia. Klockan åtta bar det sen iväg till skolan.
Drömmen om ett annat liv förde honom efter avslutad examen i bokföring till Stockholm i Sverige dit han anlände en morgon med nattåg (sittplats) från Köpenhamn. En timme senare hade han ett diskarjobb på Kafé Nord på Centralen.
"Jo, jag hade pluggat svenska, köpt en grammatik och ett lexikon. Men jag hade ju aldrig hört någon svensk tala, så ingen förstod mig. Men jag lärde mig snabbt."
I Sverige drog det ihop sig till "1968", men Massimo satsade på studier tack vare svenskt studiemedel (tillbakabetalat) och tog sin fil. kand. i ekonomi på Stockholms Universitet.
"Första riktiga jobbet är alltid kritiskt och jag hade tur nog att få anställning vid det stora Scanraff-projektet i Bohuslän, trots att jag inte var en purung fil. kand. precis och därtill invandrare."
Med intressanta erfarenheter, bra engelska och stor ambition sökte han sig vidare till Swedish Match, på den tiden Svenska Tändsticks AB, STAB, där vVD:n Sten Rystedt anställde honom efter en snabbtitt på objektet för att se om han "smälte in".
"Och det gjorde jag tydligen så bra att jag fick rum bredvid stora styrelserummet i det gamla fina Tändstickspalatset."
VID DENNA TID var Swedish Match ett vidsträckt internationellt konglomerat med en kärna i tändsticksindustrin och en grogrund för en rad framstående företagsledare, bland annat koncernens nuvarande styrelseordförande Bernt Magnusson.
"Jag är honom evigt tacksam för att han vågade satsa på mig", säger Massimo Rossi. "Jag arbetade för honom i Nyon i Schweiz där konsumentdivisionens huvudkvarter låg. Efter en turbulent period blev jag utnämnd till VD - av Bernt - för denna division med tändstickor som huvudprodukt."
Det blev ett 1980-tal med massor av affärer och struktureringar, där Stora tog kontrollen 1989. Massimo Rossi fick i uppdrag att sälja sitt skötebarn, tändstickor och tändare med rakprodukter. Men lösningen blev istället en leverage buy out som han själv organiserade. Den följdes av ytterligare en där han kom att bli delägare tillsammans med en brittisk Private Equity- firma och bl a italienska investerare.
"Jag blev tändstickskungen", säger han med ett skratt.
TURBULENSEN FORTSATTE. 1992 förvärvade Procordia, verksamheten och lade samman den med sin tobaksverksamhet.
"Jag kämpade för att vi skulle få namnet Swedish Match tillbaka till Sverige. Och så blev det". Efter ytterligare diverse turer börsintroducerades så Swedish Match 1996, nu med Göran Lindén som VD och Berndt Magnusson som styrelseordförande. Den våldsamma omstruktureringstakten med ständiga förvärv och avyttringar under mer än tio år var en miljö där Massimo Rossis affärstalanger kom till sin rätt. Efter börsintroduktionen har hans uppgift i företagsledningen huvudsakligen varit förvärv och avyttringar.
"Jag har sålt och köpt ett 80-tal företag under min tid i Swedish Match", säger han. Finns det någon röd tråd i hans karriärerfarenheter? Han tvekar och svarar...
"Nej egentligen inte. Min livsresa har varit mycket individuellt präglad och jag står i stor tacksamhetsskuld till Sverige och mångar svenska som trott på mig. Jag har naturligtvis jobbat hårt och jag tycker med hög kvalitet. Men det är inget unikt. I viss mån har jag haft tur, med tanke på mina förutsättningar. Man kanske kan säga att jag har funnits på rätt plats vid rätt tidpunkt. Det fanns säkert andra, som kanske också var bättre skickade än jag, men de fanns inte på plats just då, när tillfället gavs."
"Om jag ska finna någon ledtråd så är det väl min sociala talang", säger han helt utan sentimentalitet eller självberöm. "Jag tycker om människor, är intresserad av dem som individer och visar det. Jag tror att den egenskapen har givit mig goda förutsättningar i internationella förhandlingar och samspel med köpare och säljare i alla de affärer jag varit med om."
IDAG TÄNKER HAN SÅLEDES ta det litet lugnare. Men det blir ett kringflackande liv, mellan styrelseuppdrag i flera fonder i Sveriges största Private Equity-bolag, EQT, finska Finnpower Oy och ordförandeskap i danska försäkringsbolaget International Health Insurance, bostäder i Genève, Rom och Stockholm. Att "åka hem" blir alltmer Italien, där hustru och två barn finns, en dotter som studerar juridik och en son som inlett entreprenörsbanan med nystartat företag.
Vad vill han bli ihågkommen för? "Två saker: för att jag räddade Swedish Matchnamnet till Sverige och för min donation till Solstickan. När jag fick ekonomiska möjligheter skänkte jag en summa pengar via en egen stiftelse. Jag har engagerat mig mycket i Solstickans arbete bland annat som styrelseledamot. Det känns helt naturligt för mig och min hustru att på så sätt betala tillbaka litet av tacksamhetsskulden och mildra livet för dem som inte haft samma chanser som jag fått."