Ett år med Solstickan
Vad har priset betytt för dig?
- Att få ta emot priset var en stor uppmuntran och bekräftelse på att mitt arbete för utsatta barn i samhället är viktigt och att det uppmärksammas. Det är en utmaning att få politiker och beslutsfattare att förstå hur viktig de asylsökande barnens rätt till hälsa är, att det faktiskt är en mänsklig rättighet. Priset gav mig förnyad energi att jobba vidare.
Några särskilda höjdpunkter under året?
- Att arrangera ett vetenskapligt seminarium, Solstickeseminariet, var inspirerande. Vi samlade expertisen på området; talare från bland annat FN, Rädda Barnen och flera ungdomspsykologer deltog. Vi skapade bredd och diskussionsutrymme i ett kontroversiellt ämne. Dessutom gav vi röst till dem vi riktar våra insatser till; ungdomar som levt gömda deltog genom att berätta om sina erfarenheter.
Och till vilken organisation skänkte du prispengarna?
- Det var inte ett lätt beslut. Många hjälporganisationer har redan en fungerande finansiering. Det viktiga för mig var att Solstickans pengar verkligen skulle göra skillnad för människor som lever i utsatthet. Palestinska barns hälsa har alltid varit en angelägenhet för mig. Al-Shifa kliniken i det palestinska flyktinglägret Nahr El-Bared, i Libanon, som fick bidraget, hade inte kunnat fortsätta att verka utan dessa pengar. Pengarna räckte till fyra månaders verksamhet och under den tiden löste sig finansieringen för 2009.
Solstickepriset räddar läkarklinik
Nahr El Bared, Libanon. Det är 35 grader varmt och solen gassar med obönhörlig energi över det flyktingläger som rymmer cirka 40 000 palestinska flyktingar. Flyktinglägret har funnits sedan 1949, då det första arabisk-israeliska kriget ägde rum. Det krig som ledde till att många palestinier fördrevs eller flydde, och staten Israel bildades.
Det var till Al-Shifa kliniken, flyktinglägrets läkarklinik, som Henry Ascher valde att skänka Solstickans prispengar. De två läkare som tjänstgör på kliniken tar tillsammans emot ungefär 80 patienter per dag. Arbetsbördan är konstant och mycket tid till vila finns inte.
Henry Ascher berättar att idag, knappt två år efter att kliniken totalförstördes av libanesiska armén, har läkarkliniken återuppbyggts och med hjälp av finansiering från hjälporganisationer som FN, Emmaus Björkå och prispengarna från Stiftelsen Solstickan, finns nu tillgång till rent vatten, medicin, utrustning och material.
- Kriget 2007 var bland de värsta striderna sedan inbördeskriget. Många familjer i lägret är idag inhysta i provisoriska hus och de flesta lever trångt. Situationen skapar frustration, oro och otrygghet för både vuxna och barn, menar Henry Ascher som under 1980-talet tjänstgjort som läkare i lägret under totalt 14 månader.
När normala referensramar som exempelvis familj, skola och lokalsamhälle inte längre fungerar, brister det sociala skyddsnätet. Läkarkliniken Al-Shifa spelar därför en central roll i människornas liv.
- Kliniken är viktig och läkare och sjuksköterskor gör så mycket de bara förmår för alla som behöver vård, säger Henry.
Många flyktingar lider av psykiska problem efter att ha traumatiserats av det som hänt deras anhöriga och hem. Upplevelser som tar sig uttryck i psykosomatiska symptom.
- Kronisk smärta, exempelvis huvudvärk och magproblem är vanligt förekommande. Vad gäller rent fysiska skador förekommer även brännskador, splitterskador och infektioner. Läkarna genomför enklare operationer på kliniken och tandvård erbjuds också, berättar Henry.
Vardagen är svår och hopplösheten bland flyktingarna är stor. Tack vare de svenska läkare som byggde upp och arbetade på kliniken under 70- och 80-talen samt alla de som arbetat på frivillig basis under årens lopp är klinikens team starkare än någonsin. Två läkare tjänstgör, ibland dygnet runt, tillsammans med två sjuksköterskor och en assistent. Trots hot och osäkerhet utifrån vägrar de att lämna lägret och kliniken.
Olika bidragsgivare har under senare tid gjort det möjligt att utveckla verksamheten ytterligare och idag kan man även betala ut löner.
- Pengar och bidrag för att finansiera verksamheten är förstås en ständig utmaning. Solstickans pengar kom kliniken till godo i ett avgörande skede. Det menar Monzer El-Sabini, koordinator mellan svenska hjälporganisationer, kliniken och flyktinglägret.
- Solstickans bidrag räckte till att hålla verksamheten igång under fyra månader, augusti till november 2008. Osäkerheten om hur framtiden skulle bli var stor, men nu är finansieringen för 2009 löst. Verksamheten kommer att kunna fortsätta, säger Monzer El-Sabini.
Så hur håller man modet och kraften uppe att oförtrutet arbeta vidare? Monzer El-Sabini menar att kraften kommer ur möjligheten och friheten i att göra något bra för någon annan.
- För mig ger det motivation att kanalisera bidrag och hjälp, exempelvis det från Solstickan och sedan se resultatet. Det innebär små men ändå något förbättrade levnadsvillkor på plats. Genom att stödja de som har det svårt skapar vi en gemenskap. Det är ett litet bidrag men jag tror att det betyder mycket. Varje enskild människa har ett ansvar att göra skillnad. Jag vill se mig själv i spegeln och säga att jag gör vad jag kan för att vara en god medmänniska.
Skriven av: Karoline Hammar
