Folkhälsorapport ger stöd för harm reduction
DET KONSTATERAR DEN SVENSKA socialstyrelsen i sin senaste Folkhälsorapport som publicerades tidigare i år. Rapporten, som är den sjätte i ordningen, är en bred genomgång av forskning kring hälsoläget i den svenska befolkningen och är beställd av regeringen för att användas som ett underlag i hälsopolitiken.
I avsnittet om tobaksvanor visar en genomgång att andelen dagligrökare minskat stadigt i Sverige sedan början av 1980-talet, från runt 35 procent av den vuxna befolkningen till dagens 17 – 18 procent. För män har utvecklingen varit mest drastisk och idag är andelen män som röker dagligen den lägsta i hela Europa.
I rapporten redogörs för de vid det här laget väl dokumenterade riskerna med rökning. Tobaksrökning mångdubblar riskerna för ett stort antal sjukdomar, såsom en rad cancerformer, hjärt- och kärlsjukdomar och sjukdomar i lungorna och luftvägarna. Enligt WHO:s världshälsorapport 2002 bidrar tobaksrökning till 12 procent av sjukdomsbördan i Europa.
I SVERIGE HAR ANTALET rökrelaterade dödsfall minskat bland män under perioden 1990 – 2000, medan de ökat för kvinnorna, framför allt på grund av en ökande dödlighet i lungcancer. Detta förklaras i Folkhälsorapporten med att mäns och kvinnors rökvanor utvecklats olika och att det är rökvanorna för 20 år sedan som nu avspeglas i statistiken.
Det speciella med utvecklingen i Sverige, och det som brukar refereras till som ”the Swedish Experience” är att rökningen har minskat, framför allt bland män, och därmed de rökrelaterade dödsfallen, medan snuskonsumtionen ökat stadigt sedan 1970-talet. Enligt den nationella folkhälsoenkäten 2004 snusade 22 procent av männen och 3 procent av kvinnorna i åldrarna 18 – 84 år. I åldersgrupperna under 45 år är andelen snusare ännu högre.
FRÅGAN SOM STÄLLS I RAPPORTEN är förstås om det ökande snusandet medför motsvarande hälsorisker som rökning. Rapporten konstaterar visserligen att "de långsiktiga hälsomässiga effekterna av snus är ofullständigt utforskade". Samtidigt pekar man på att det nu finns en rad epidemiologiska studier gjorda som inte visar på någon förhöjd risk för hjärt- och kärlsjukdomar eller för cancer i munhåla och magsäck. "En preliminär analys vid Epidemiologiskt centrum har inte heller kunnat visa på någon överrisk för hjärt-kärlsjukdomar av snusanvändning, medan rökning visade kraftig överrisk", slår rapporten fast.
I debatten, inte minst inför EG-domstolens behandling av försäljningsförbudet för snus i EU, har ibland hävdats att snus är en inkörsport till rökning och att det av det skälet inte borde tillåtas.
I Folkhälsorapporten menar man dock att snus framför allt har den fördelen att det fungerar som ett hjälpmedel att sluta röka: "En enkätundersökning med 1 000 tidigare och 985 nuvarande dagliga rökare har visat att de som använt snus vid rökstopp hade en 50 procents högre sannolikhet att förbli rökfria."
Rapporten refererar också till preliminära resultat från Statistiska Centralbyrån som visserligen visar att det är några snusare som börjar röka, men för varje snusare som börjar röka är det fyra rökare som går över till snus när de slutar röka.
Stöd för att dessa data stämmer kan också hämtas från den så kallade MONICA-studien i norra Sverige, där det visade sig att bland män i åldrarna 24 – 34 år är det numera bara tre procent som röker dagligen, medan 35 procent snusar. Något som alltså skulle tala emot att snus är en inkörsport till rökning.
SAMMANFATTNINGSVIS ANSER rapportförfattarna att alla tillgängliga data tyder på att nettoeffekterna av de ändrade tobaksvanorna i Sverige är positiva ur folkhälsosynpunkt. Detta eftersom det dokumenterat är så mycket farligare att röka än att snusa.
Om ”the Swedish Experience” är direkt överförbart till länder som inte har Sveriges långa tradition av snusanvändning, låter man dock vara osagt.
